Golgata

Ärade auditorium, det är dags att skrida till aktiv handling!

Denna så kallade "sommar" har den hederliga, vackra och traditionella anständigheten, samt klassen och stilen - bryskt och barbariskt tvingats ta ett ofrivilligt steg tillbaka från samhällets skådeplatser och torg! Butiksföreståndare, studenter, ja till och med mina egna högt stående doktorskollegor går, så fort solen visar sig, klädda i illasittande kortärmade bomullströjor och knäkorta halvbyxor i polyester. Det är helt enkelt, pardon mon francais, satans osnyggt att visa upp sina bara knän eller blekfeta vader till allmän beskådning! Året runt är jag själv iklädd, beroende på veckodag, en av mina sju exakt likadant mossgröna manchesterkostymer. Till detta är naturligtvis matchande enfärgad skjorta och egenhändigt knuten fluga ett obligatorium. Vid högtidligare tillfällen bär jag även väst! Min fasta övertygelse är, och kommer så förbli, att kläderna för människan repressenterar en högre ordning, kultur och förfining!

Dock är denna sommarperiods största styggelse varken de så kallade "shortsen" eller "t-tröjorna". Det Stora nutida Hotet mot Stil och Klass är istället en synnerligen gemen och osmaklig avart till de förträffliga skodonen. Jag kväljs vid tanken på att uttala dess namn, men förstår att det är en obehaglig nödvändighet för att adekvat identifiera Mänsklighetens Förslavare: Det är Foppatofflan eller Crocsen jag talar om! Dennna osmakligt kolorerade plastikosa styggelse draperar sig den svenska populasen med i ett simpelt sinnesförvirrat tillstånd av egen imbillad bekvämlighet! Ärade anhängare, Ni kan förstå min stora känsla av obehag och rättfärdig vrede, då jag erfor att Foppatofflorna var vanligare bland den grå massan än det ståtlgt respektingivande skägget!

Det tarvades en omedelbar och kraftfull gärning! I min stora beslutsamhet finkammade jag populasen på jakt efter den oundvikliga motståndsreaktion som följer på stora masspsykotiska fenomen. Så fann jag till min stora glädje "Hata Foppa Tofflan!". Även om sällskapets medlemmar var samlade i ett stort antal, var motståndet splittrat och förvirrat. För att ingjuta moral i trupperna och kanalisera kampen mot praktisk gärning, beslöt jag mig för ett cinematografiskt arbete. Jag samlade således en grupp veritabla genier på detta område runt mig och min stora gärning. Dessa voro mästerregissören Olof Molander (giganten som iscensatte sin egen död 1966 men i verkligheten har hälsan och bor granne med Mig i Uppsala, civilisationens vagga!), Mattias Lundblad - det svartvita fotografiets obestridlige maestro, samt recitatören Björn Åkerstedt - det talade ordets okrönte demagog och virtous. Till minne av min numer avlidne lärjunge Ingmar Bergman skapade vi tillsammans Golgata!



In Vulpes Vincit Omnia! Skål!